Cribb

Nu har jag legat i sängen och kollat film, känner mig lite piggare men orkar inte ta mig upp ur sängen! jag har legat och tänkt en massa, på en person som betyder väldigt mycket för mig, tankarna blir bara fler och fler, du kommer upp i mitt huvud hela tiden, men inte på samma sätt som förut, jag minns när du kom upp i mitt huvud och då kände jag mig bara ledsen och arg, men nu vet jag inte längre, jag vet att jag har haft de svårt att komma över dig, och jag vet att du vill lika mycket som jag, men båda är rädda, varför inte bara vara rädda tillsammans? och bli starka av det? ingen har sagt att kärlek är lätt och de kommer de nog aldrig bli, men om man är två kan man stötta varandra och klara av svåra situationer. man måste väl ännu våga för vinna, ge mig en chans så lovar jag att vi klarar av det, jag vet att du säger att du kommer såra mig mer än att vi kommer njuta av vårat förhållande, men om man säger så har man ju redan bestämt sig för att de ska gå åt skogen!

så sluta tänka och lev livet, man lever bara en gång och man missar mycket i livet om man inte ger det en chans! Jag hoppas att du inser att varje dag du väntar så är det ännu en dag som aldrig kommer tillbaka!! även fast jag är rädd för att öppna upp mitt hjärta sådär igen, så kan jag tycka det är värt, alternativet är mer skrämmande! visst känner jag mig ensam ibland, det är svårt men det är nog priset man betalar för att lista ut vad man egentligen vill ha, och vad är det för fel att ha lite olycka ibland, varför får jag inte vara lite ledsen? Men jag har även varit lite gladare än vad e jag trodde var möjligt, så jag vet inte... att vara förälskad det är då man känner att man lever väl? Men jag börjar undra hur mycket ett hjärta kan ta!

 så frågan till dig nu är : Chansar du inte hellre än att alltid undra vad som kunde ha blivit??